Skattungen 1 juli 09

Liten bebis öring, på ca 1kg

Tagen på en bomber 15a rune

Fångstplats Ca  :N 61º 11.371'

:E 015º 00.547'

Trapporna i Dalforsån

Fungerar dom eller inte?
Jag har forskat i detta med enbart muntlig efterfrågan.
Enligt Benny Bohlin, fiskevattensagarna har det observerats vak i
dammen ovanför vägen, personligen har han hittat en död öring i
trapporna.
Anledningen till att det vart trätrappor var dels av kulturella skäl,
Furudalsfvo ville att dammarna skulle förbli raserade. Ett omlöp var
heller inte aktuellt p.g.a av kulturella skäl.
Vid samtal med personal som sköter dammarna, så kvarstår ett problem
med att de inte kan reglera vattenflödet som de vill, detta medför att
Öringar kan ha problem med att simma upp i trappan eftersom
spillvatten rinner utanför trappan. Enligt samma person har även hört
att det har förekommit vak ovanför dammarna!

Historia från Arne Bjernulfs bok.

Laxfisket

Siljans vackra insjööring (Siljanslax) har urgamla vandringsleder över sjön.

Kråk Erik förvånades över hur trogen den var sina gamla uppehållsplatser år efter år och vid ungefärligen samma tidpunkt.

I början av hösten, september oktober, fick man mycket lax i den västra delen av Siljan ( där fina lekplatser för bliktan finns ).

Under senhösten, november-december, fick Erik goda fångster av lax på den östra sidan, sannolikt därför att laxen följde bliktan dit efter leken.
Då går bliktan i ytvattnet. Över huvud taget går laxen gärna i ytan och jagar.
Många gånger kommer den också helt nära land särskilt nattetid.
Under fisket på förhösten närmare älvmynningen hände det aldrig att Erik fick någon romhona.
Han tror det beror på att honorna går extremt högt i vattnet före leken.
Laxnäten är 8 fot djupa och maskornas bredd ca 75 mm. Näten är 60 m långa och har både flöte och sänkte.
Begntåspojkarna brukade som mest ha 150 nät igång lika många siknät, som var 5 fot djupa.
Laxnäten vittjades vart tredje dygn.
På varje laxställe lade man 10-15 nät, ett och ett från land eller vid brytningen grunt-djupt vatten ( vid städjekanten ).
Ibland fick man loda för att få rätt nät-djup. Erik berättar: Vi var tre lag som fiskade med laxnät.
Det äldsta laget bestod av Döss Erik Eriksson, Grannas Janne Eriksson och Presthans Anders Andersson.
De höll till bara på östra sidan. I det andra laget fiskade Olpers Karl, Emil Svedin och Presthans Erik Mattsson.
Alla har gått bort och de fiskade på samma ställe som vi. Men vi köpte in deras nät efter några år.
Det tredje laget bestod av Bengtåspojkarna, det fanns också ett fjärde lag. Det var Oscar Fyhr med sina pojkar Rickard, Erik och Gösta.
Detta lag fiskade enbart med långrev och notdragning.
I augusti-september lades de första laxnäten mellan Rattholmen och Funäs udde.
Då Fick man lax, som var på väg för att leka. Det gick aldrig att få lax söder om Rattholmen.
I bland hade Erik några nät i älven vid Sanda.
En gång fick han en vacker hane på 2 kg.
Den hade en nummerbricka vid ryggfenan, som visade att det var tredje gången den var upp för att leka.
Erik måste ta den för att den blivit nätskadad.
Den första oktober började man lägga laxnäten vid Kalvgrundet öster om Sollerölandet och sedan fortsatte man till Tällnäs udde på Siljans västra sida.
En stor lekplats för bliktan var vid Tällnäs udde och därför kom öringen dit.
Vid Truts udde ännu längre söderut var en annan stor lekplats och där skulle näten läggas bäst i oktober-november.
Efter leken flyttade bliktan till Siljans östra del och i november-december var de bästa laxställena Stumsnäs udde samt Bälterhar söder om Garsås.
De sista laxnäten innan isläggningen, ofta vid nyårshelgen, lades vid Kroknäs, Fuviken och Dragnäs, ej långt hemifrån.
Siljans bästa laxställe är Stumsnäs udde enligt Kråk Erik. Där hade man alltid 10-15 nät.
I november-december fiskade man ofta men i korta perioder med sk flytlångrev.
Den var omväxlande av flöte och tre krokar. Krokdjupet var bara en halvmeter.
De 2-300 krokarna betades med blikta. Då fick man mycket lax.
Flytlångreven lades efter östra landet, där bliktan gick i ytan efter leken. Då följde öringen efter.
Eriks största insjööring (Siljanslax) vägde 10,3 kg och togs på långrev i december. Det var på 60-talet och vid Kroknäs udde söder om Garsås.
På 50-talet fick han en gång 5 öringar varav varje vägde mer än 5 kg. Det var söder om Tjuvholmen i Fuviken.
På 70-talet fick han en öring på 8 kg utanför ångbåtsbryggan i Nusnäs.
Erik och hans bröder är ledsna över att Siljansöringen minskat så mycket på senare år.
Bästa fisket var på 20- och 40-talen. En ny stor period skulle nog ha kommit på 60-talet, om inte kraftverken i österdalälven förstört Siljansöringens möjligheter att nå lekplatserna.
Avelsfisket i Säs och fiskodlingen på Sollerön räcker inte till.
Erik och många fiskeintresserade runt Siljan önskar, att planerna förverkligas om ökad naturlig reproduktion i sjöns många mindre tillflöden eller med ökad odling och utsättning av minst treåriga Siljansöringar.